Medias ömma tår

NÄR MEDIA KLANTAR SIG. Detta kan man tycka är en skifråga. Men det är samtidigt ett påtagligt exempel på medias känsliga tår.

I torsdags publicerade SCB en nationell sammanställning över skattesatserna i kommuner och landsting. Men ett fel hade smugit sig in i skatteverkets rapportering till SCB och vips hade vi höjt skatten med 15 öre.

Detta publiceras tillsammans med annan landstingsstatistik i Dagens Industri utan att vi noterar felet men igår gjorde även Västerbottens Kuriren en notis om skattehöjningen.

Då börjar telefonen gå varm hos oss. Ska skatten höjas och varför så lite frågade vissa medan andra menade att varje skattehöjning är ett problem och tyckte det var bedrövligt att skatten skulle höjas. Återigen andra hade velat vara med om diskussionen om skattesatsen och tyckte det var konstigt att den förändrades så där utan vidare.

Efter några samtal förstår jag att vi har ett problem och beslutar mig för att gå ut brett till alla regionala media med en rättelse.

Då ringer den aktuella journalisten och tycker det var tarvligt att peka ut den enskilda tidningen VK. Men det stannar inte där.  Nyhetschefen från VK mailar och tycks skylla VK:s felaktiga publicering på oss.

Samtidigt ringer andra journalister och allmänhet och frågar med anledning av VK:s artikel. Någon rättelse på den välbesökta webplatsen vk.se är det inte tal om. Istället utlovas en rättelse i dagens papperstidning.

Jag vet inte vad VK var ute efter. Men dagens rättelse skyller man felet på skatteverket och kallar bland annat min rättelse för en ”dementimaskin”. Ingenstans beklagar VK sitt eget tillkortakommande.

Varför är det så svårt för en tidning att kort och gott be om ursäkt för bristande kontroll och för det merarbete de orsakat? Varför ägnar sig tidningen åt att försöka skylla ifrån sig på andra när varenda landstingsjournalist vet att någon skattehöjning aldrig var aktuell. Och ytterst; vad skulle vi gjort? Struntat i att gå ut och namnge vem som klantat sig av hänsyn till tidningens självbild?

Medias tår kan ibland vara extremt ömma.