Vill bara lägga till att det är iaf härligt att se en man som försvarar kvinnors rätt till sin sexualitet. Även om jag fortfarande tycker att du argumenterar utifrån ett dumt exempel )

Jag själv blir alldeles till mig när jag läser genom kommentarerna och debatten och ser KAS skriva – än en gång – i inlägg 10:

"En tänkt ung kvinna som rumlade runt med 1000-tals män, med en far som applåderar och sponsrar det hela var vad jag kommenterade och inget annat, att det finns några som finner detta försvarbart förvånar mig."

KAS, vad är det du finns svårt att försvara? 1000-tals män, antar jag. En siffra.

Två var tydligen ok. När är det inte ok? När det är 1000? När det är 100? När det är 10?

Poängen är: Varför är antalet ens intressant? Är sex något vackert? Är sex något äckligt? Eller är det så att sex endast är vackert om man bara har det med 2 personer, men äckligt om man har det med 1000?

Eller är sex något som är bra, endast om jag känner personen jag har sex med? Är gift? Är kär? Är kåt?

Eller är det upp till var och en att bestämma hur sex är bra – så länge det är bra för just den personen – och så länge det naturligtvis inte skadar någon annan.

Jag vill vara den pappa som kan lära mina barn just det ovanstående. Njut – och se till att personerna i din omgivning njuter likafullt.

Sex med 1000 personer kanske kan vara njutningsbart – vad vet jag? Sex med 2 personer kan trots den ringa skaran vara helt fel – det vet jag.

(Jag måste bara slutligen uppmuntra alla att se Don Juan DeMarco med Johnny Depp och Marlon Brando. Sedan vill jag att du frågar dig: Var det äckligt?)

Jag pekar på underliggande värderingar som ett generellt problem. Vi har fortfarande som socialdemokrater olika måttstock när vi mäter mäns och kvinnors beteende. Det anser jag är ett problem för oss alla. I den meningen är vi hycklare. Vi snackar så vackert om jämställdhet men frågar fortfarande varför tjejen hade kjol och visade benen innan hon blev våldtagen. Hela denna debatt hänger ihop. 

Normer kan i en allmänpolitisk mening användas som ett bekvämt verktyg för majoriteten att trycka ner minoriteter. I den meningen är normer relativa. Det kan också ses som ett medelvärde för att peka ut ett rimligt beteende i en grupp. Då är normer också relativa. De kan också ses som olika av olika människor över tid. I den meningen är de synnerligen relativa.

Just därför att det är så relativt vad vi i så fall klandrar anser jag att vi ska undvika att lägga en normativ aspekt på vilket beteende som är rätt eller fel.

Låt oss slåss för allas rätt att leva sitt liv, göra sina misstag och förverkliga sina bästa stämningars längtan utan vi klandrar och slår varandra i huvudet med relativa normer.

Precis.