Därför tvingas jag som socialdemokrat be unga liberaler om ursäkt

POLITIKENS DÖD? Länge har Sverige varit förskonat från usainspirerat fulspel i den politiska debatten. Vi har sluppit riggade swiftboatgrupper och svartmålning, lögner och förtal i någon större omfattning.

Men på senare tid har vi kunnat se hur det politiska klimatet gradvis förändrats. Vi får ökande inslag av pajkastning och personangrepp, dirty campaigning, som börjar gro i den naiva svenska politiska myllan.

Jag skrev tidigare:

Vad händer om det politiska livet dör visionerna förtvinar och alla politiska frågor lämnar oss? Kvar finns bara fula personangrepp och knivhugg i ryggen. Genom Nattväktarstaten och välfärdssamhället ser jag unga liberalers film om Mona Sahlin. Det är tydligen så vissa vill att den politiska debatten ska föras. Genom att ägna sig åt anonyma personangrepp, rikta in sig på att skada enskilda motståndare och slå under bältet söker man vinna politiska poäng. Kanske är tanken att det ska vara mer verkningfullt än att prata politik och köra med rena blanka vapen i kampen.

Min tes har hittils varit att det finns ett gäng småttingar i alla partier som ibland blir överentusisatiska och går över styr. De passerar alla gränser för det politiska samtalet. De har glömt vad politik handlar om. De blir fartblinda av blodsmaken från en politisk motståndare.

Särskilt stort är intresset för fulspel hos ett antal unga liberaler som tycks särskilt intresserade av att importera dyngan. Kärleken till sina egna visioner och drömmar ersätts med det pubertala hatet mot motståndaren.

Det där skadar det politiska samtalet. När politiken dör finns bara tasksparkarna kvar. Eftersom ingen människa är perfekt och oklanderlig (ge mig ett uppdrag och lite tid att gräva så kan jag göra en svärtande film om vem som helst) så fostrar vi å ena sidan politikerbroilers som är livrädda att göra misstag och en kader av kampanjkonsulter som jobbar med att gräva och kasta dynga på motståndarna. Förlorare är de utsatta i samhället som mer än någon annan behöver en konstruktiv politisk debatt. Kvar blir bara politikerförakt.

Så här långt har jag trott att detta varit rätt amatörmässigt och jag har riktat hård kritik mot dubbelmoralen hos exempelvis unga liberaler. De talar så vackert om sina ideologiska ideal om individens okränkbarhet men i nästa ögonblick jobbar de heltid med att sätta samman filmer och bygga webplatser anonymt för att kränka motståndaren. Skit som de sedan sprider via YouTube och bland sina vänner i bloggträsket.

De läcker relationskartor om personer i ung vänster som lamslår organisationen för lång tid och framför allt skadar enskilda individer i media. De sprider lögner om Danielsson och hans eventuella relation med en medarbetare via ett nätverk av liberala bloggar (men skiter i väl i hur personerna mår eller drabbas). I valrörelsen kunde vi se liberala ungdomar gräva i sossarnas interna e-post och kampanjplanering. Då var metoden dataintrång. Ett exempel är kampanjsiten där socialdemokraterna skildrades som organiserad brottlighet. Komplett med titelmusik från gudfadern och personangrepp på enskilda socialdemokratiska politiker.

Kampanjandet sker ofta i det fördolda och genom medialäckor. Maffiasiten erkände folkpartiets ungdomsförbund först när en journalist grävt fram sanningen och tvingade avsändaren att röja sin identitet. Vi kanske kommer ihåg kampanjsiten mot Freivalds. Tanken var att ge bilden av en folklig vrede ämnad att mosa Freivalds som person efter Tsunamin. I verkligheten var det ännu en riggad kampanjsite från unga liberaler.

Men nu tvingas jag be de unga liberalerna om ursäkt. Deras svinaktiga beteende är knappast deras fel. Även om varje individ varje dag gör sitt eget val om hur man vill bete sig mot sina medmänniskor så har vi nu fått klarhet i att kampanjandet är mer organiserat än så. Det går inte att vifta bort med ungdomligt oförstånd. Det är snarare en medveten del av en politisk strategi som vi i framtiden kommer att få se mer av.

Dagens media beskriver hur det gick till:

Den 7 november fick ett 20-tal journalister och bloggare ett mejl av Primes chef för Public Affairs-gruppen, Fredrik Andersson. I ämnesraden stod det: Intressant för bloggen – man förstår varför Mona Sahlin inte ger några intervjuer om svartarbete.

I mejlet fanns en länk till en Youtube-film, med titeln ”Mona Sahlin fifflar”, en sammanställning av klavertramp som partiledaren gjort i karriären. Strax efteråt länkade ett flertal bloggare, bland annat riksdagsmannen Fredrik Federley, till filmen.

Man kan tycka att det är en skitsak. Men när chefen för Primes public affärsgrupp skickar mail för att spinna angrepp på Sahlins karaktär från firmamailen sänder han samtidigt ett tydligt budskap till alla i sin omgivning att detta är en okey metod i den politiska världen.

Det är inte omöjligt att tolkningarna av Anderssons mail är överdrivna men det skulle inte heller förvåna mig det minsta om filmen mailet propagerar för är gjord av Prime eller med hjälp av konsulter och teknik i deras hägn. När då småttingarna i muf och luf tar efter och sprider skiten så är det knappast deras fel. Även små grytor har öron.

Vi har alla ett ansvar för hur den politiska debatten förs. Det gäller också oss socialdemokrater. Det är nämligen omöjligt att klämma in tandkrämen i tuben igen när den väl är ute.

Jag skulle vilja se ett politiskt klimat där vi oberoende av parti tar vårt ansvar för att räta upp debatten och faktiskt ibland även försvara en politisk motståndare som vi tycker drabbats orättvist istället för att njuta när motståndaren fastnar i drevet. Det försöker jag själv göra emellanåt. Det är inte lätt, men lyckas vi inte med detta förvandlar vi oss själva till svensk politiks dödgrävare.

Mer om detta kan du läsa i tidigare blogginlägg exempelvis: mobbande liberaler glömmer sin ideologi,unga liberaler jobbar fult och högerbloggare, svensk politiks smygrunkare.

Fler som skrivit om detta: Krohnman, Svensson, Sundevall, Neo, Deepedition, Ljungkvist, Isobel, Westerstrand,
Federley,

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Comments

Publicerat av

Thomas Hartman

■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är förtroendevald i bl.a kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com

Kommentarer inaktiverade.