När den moderata kulturministern fick ett litet drev mot sig för sina kortinköp så var jag en av de som kritiserade inskränktheten. När sossar försökte spinna på kritiken mot Borg och hur regeringsplanen används så var jag kritisk mot detta. Sånt där trams är just bara trams. Att försöka bygga oppositionspolitik på sådan plattform blir bara patetiskt.

På samma sätt är det med din och andras tramsiga kritik mot ungdomsförbund. Det är en fet förolämpning mot alla de som engagerar sig. Dessa människor förtjänar inte ditt och andras förakt. Snarare förtjänar de respekt!

Och det är klart jag är glad över att det går dåligt för SSU, det vore väl konstigt annars? Att engagera sig i socialistiska rörelser oavsett ålder eller form gagnar knappast samhället, varför skulle jag respektera detta? Kommer att "runka" när nästa ordförande gör bort sig också, fast knappast i smyg.

Svagt inlägg, om du ursäktar; känns som om du egentligen inte har något att säga och vill lägga locket på debatten/kritiken.

När man tar det politiska spelet på så stort allvar att man är beredd att preja ner sin motståndare i diket till varje pris och sen backar för att köra över honom när han lyckas krypa upp på vägen igen. Då har det gått alldeles för långt.

Jag är själv oerhört stolt och tacksam för min tid i ungdomsförbundet och jag känner inte alls igen mig i bilden av att organisationen skulle bestå av myglande maktfullkomliga strebrar. Tvärtom. Naturligtvis har jag träffat på idioter som ser politiken som karriärväg. Men de är inte så många och de brukar oftast köra fast på vägen alldeles själva.

Jag förstår din poäng om änglar och till viss del håller jag med dig. Åtskilliga ärrade gamla krigare förvandlas till pragmatiska kommunpolitiker när de lekt rommen av sig. Änglar finns inte. Däremot finns vissa rätvinkliga ideal som jag själv strävar att jobba efter som ytterst handlar om att jag ska kunna se mig själv i spegeln varje dag. Jag ska också agera så att min farmor kan vara stolt över mig.

Vad gäller falanger så råkar det alltid vara två falanger mot varandra samtidigt. Det tycks vara en del av den politiska utvecklingen. Styrkan mellan dessa och intensiteten i konflikterna varierar över tid. I moderaterna i Västerbotten var det för några år sedan öppet krig som också kördes nationellt. Anklagelser om valfusk haglade, enskilda moderater anklagade partikamrater för att avlyssna deras telefoner, Lill Babs blev indragen som röstboskap och partiet led helvetiska kval i det då aktuella valet. I dag är samma parti i harmoni och välmående. De som räknade bort moderaterna då sköt sig i foten. Precis som de kommer att göra som räknar bort SSU nu.

På liknande sätt har det varit falangmotsättningar bland norrbottensmoderaterna där anklagelserna har haglat och media har gottat sig.

Just i detta ögonblick är motsättningarna i SSU förändrade jämfört med för bara några år sedan. Om något år kan jag tänka mig att orsaker och händelser bortglömda till och med av de inblandade och ingen kommer ihåg vad striden egentligen gällde.
Min slutsats av allt detta är att försöka sopa framför egen port och inte klappa sig själv på bröstet oavsett om man är röd eller blå. Borgerlig idignation på ledarsidor och bloggar borde snarare ägnas till vettigare saker än att försöka glädjas åt strider i SSU man ändå inte tycks kapabla att förstå sig på. Snart är striden på deras liberala bakgård igen.

Visst har jag min erfarenhet av spinn och mediamanipulation. jag har jobbat med det och brukar trots allt föreläsa om det emellanåt.  Men en övertro på taktik och strategi brukar också misslyckas in the long run.

Min konkreta kommentar till de dömda är att det var överdrivet att Niklas Svensson fick sluta på Expressen även om det i slutänden antagligen blev det absolut bästa han gjort för sin egen personliga del.

Jag tycker generellt att det straff underhuggarna fick i luf var mer än tillräckligt. Att de var tvungen att sluta var inte nödvändigt som jag ser det. Likaså den kvarvararande SSU:aren. Jag tror liksom inte på det där att människor ska lemlästas, pryglas och kickas efter att de fått sitt straff. Däremot borde ledningen för partiet fått sig ett "ettstygnsslag" av Jan Guillou *ironi*

Det är ytterst sorgligt att arbetet stannade av i partierna efter rättsprocessen. Frågan om arbetsklimat och spelregler är plötsligt bortsopad ur det kollektiva medvetandet. Det tycks vara Business as usual.

Partierna har en kvarvarande hemläxa att göra som de tycks förtränga.

Min poäng är inte det finns några änglar, för änglar dör jävligt snabbt ute på de politiska slagfälten, utan att situationen är extrem i just SSU. Varför det är så vet du rimligen mer om än undertecknad, men det är fånigt att förneka faktum. Det är emellertid just vad du gör, med tillägget att vi som noterar situationen inom den organisation som skapat fler tunga makthavare än alla andra ungdomsorganisationer tillsammans är ”smygrunkare”.

Oavsett din uppfattning om domstolar så är det inte deras jobb att lösa partiernas problem. Deras jobb är att upprätthålla lagarna. Jag konstaterar – igen – att SSU till skillnad från Luf och Expressen inte gjort sig av med ”sin” dömde brottsling. Har du någon konkret kommentar till det? Och har du något exempel på en annan politisk organisation som befinner sig i ett permanent inbördeskrig mellan två falanger?

mvh,

Markus

Det sargade SSU [Ledare]  2007-08-06 05:50  Sargat, splittrat och ständigt omgivet av skandaler. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) samlas idag till kongress.

Sedan förbundet bildades har det rymt ideologiska konflikter, ibland avgrundsdjupa, mellan en vänster- och en högerfalang. Det är inget märkligt, snarast ett sundhetstecken. En ungdomsrörelse måste vara bred, ha både högt i tak och en djup källare. I SSU finner vi EU-federalister i samma klubblokal som de som kräver utträde, på kongresserna träffar vi marknadsliberaler och planhushållare och hör debattörer som vill ha fler friskolor i hetsig diskussion med dem som vill förbjuda desamma.
Även om en del av striderna kan tyckas pubertala, är de inte oviktiga, ty de som träter i SSU idag, kommer att fortsätta in i det socialdemokratiska partiet och påverka politiken under lång tid framöver.
Problemet är inte dessa politiska konflikter, utan den kultur av fiffel och mygel som vunnit mark i SSU. Det senaste exemplet är studiebidragsfusk i Värmland.
Skulle denna kultur bäras vidare in i partiet, blir resultatet förödande. Men var kommer den ifrån? En stor del av svaret ligger i vad som hände efter kongressen 1995, då högerfalangen lyckades få ett litet övertag. Den nytillträdde ordföranden, Niklas Nordström, påbörjade en monopolisering av alla maktfunktioner till den egna falangen, och ett system byggdes upp där ledningen köpte lojalitet neråt i organisationen genom ekonomiska bidrag och jobberbjudande till nyckelpersoner.
Samtidigt användes förbundets organisation för att motarbeta den växande vänsterfalangen. Några gränser för detta tycktes inte finnas. Stadgarna användes i bästa fall som dasspapper på förbundsexpeditionen. Man drog sig inte ens för regelrätt valfusk i kongressombudsvalen, något som kom att avgöra ordförandestriden 1999.
Detta fortgick i ett decennium. Det var först när medlemsfifflet och ett antal ekonomiska oegentligheter avslöjades i media, som marken eroderade bort under högerfalangens fötter.
Skandalerna skakade förbundet så till den grad, att man tillsatte en s k framtidskommission, ledd av de båda tidigare SSU-ledarna, Jan Nygren och Bo Bernhardsson. De tvingade samman de båda falangerna under principen om delat ansvar och delad makt. En ordförande från höger och en sekreterare från vänster.

Det mesta tyder på att detta har lyckats väl: medlemsregistren har rensats, nya organisatoriska allianser har slutits mellan vänstern och delar av högern och den nuvarande ledningen arbetar mot fiffelkulturen och för att bygga samförstånd. Det är bara att hoppas att den fortsatta samförståndslösning, som nu föreslås, också blir kongressens beslut när förbundsstyrelse ska utses på onsdag.
Tony Johansson

Är ekonomisk historiker och socialdemokratisk debattör. Han är bosatt i Lund. Han kommer att skriva en och annan ledare framöver i DD.

"Juridik och moral hör inte alltid samman…Johan Jakobsson visade redan i de första kommentarerna efter den friande domen att han ingenting förstått. “… jag är frikänd och rentvådd”…

Frikänd i rent i juridisk bemärkelse ja. Men rentvådd? Ingalunda! Johan Jakobsson förrådde sitt parti … Han visste, det har han erkänt… Men Johan Jakobsson gjorde ingenting…"

För min del har jag uppfattningen att rättegången var direkt kontraproduktiv mot det politiska livet. En tingsrättsförhandling löser inte partiernas moraliska vägval för hur de väljer att jobba mot varandra med “barnsoldater” i ungdomsförbund som får göra grovjobbet och sedan hängs, allt för att vinna mark i ett politiskt slag. De ansvariga farbröderna och tanterna flyr som skållade råttor och har nu fått kvitto på att det var okey.

Umgänget mellan partierna borde fredas från fulspel. Det kommer aldrig några domstolsförhandlingar att se till. Det måste partierna klara själva. Därför är domarna fullständigt ointressanta hade det blivit friande dom är fulspel ok. När det blev fällande dom för vissa individer så blev det exempel på individernas tillkortakommanden inte partiernas. Därför är denna typ av juridiska övningar direkt skadliga för demokratin och kontraproduktiva ur partipolitiskt perspektiv. 

Att Nygren och Bernhardsson medlade i SSU handlade egentligen mest om en enda sak att människor ska lära sig att lyssna på varandra. Den maktdelning som råder bygger på detta. Insikten att politisk makt inte handlar om att utradera sin motståndare utan att alla åsikter ska få frodas och växa och få vara representerat. Det är olikheten i ett parti eller ett ungdomsförbund som gör styrkan. Inte likriktningen.

Istället för att peka på alla exempel på negativ kampanj som liberaler ägnat sig åt de senaste åren mot varandra och mot sina politiska motståndare så väljer jag att citera liberalen Miriam Nordfors som svara på en fråga i dagens Västerbottenskuriren:

"Nya fuskanklagelser har riktats mot det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU och även flera andra ungdomsförbund har avslöjats när de trixat med medlemssiffror och bidragsansökningar. Har de politiska ungdomsförbunden någon framtid eller är de bara en karriärväg för blivande yrkespolitiker?

- Ja, givetvis finns det en framtid. Det finns gott om aktiva ungdomspolitiker som varken trixar med medlemssiffror eller bidragsansökningar, och som vars rykte förstörs av dem som beter sig illa.
 
- Bara för att det finns ett par korrupta broilerkids betyder inte att ungdomsförbunden är dödsdömda.
 
- En undersökning av dem som är aktiva i ungdomsförbunden skulle förmodligen också visa att det är långt ifrån alla medlemmar som faktiskt blir yrkespolitiker, så myten om broilerförbunden är inte helt sann."

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Jag har redan skrivit att tuffa tag finns i alla förbund. Men jag hävdar att SSU är ett specialfall. Inget annat förbund har tvingats ta in Saabs vice VD för att medla, delat upp uppdrag och jobb i enlighet med en överenskommelse som till sin natur påminner om Molotov/Ribbentrop-pakten. Den totala vägran att skriva ut avhoppare ur registret, trots oräkneliga påminnelser, är också tämligen unik. Luf, Muf och andra har haft tuffa ordförandestrider. Men det finns ingen motsvarighet till den walk out som vänsterdistrikten ordnade när Micke Damberg valdes om 2001, eller de kampanjorganisationer som fanns för Ardalan Shekarabi.

Jag tror att den kultur som finns i varierande grad i alla partier och ungdomsförbund är extra stark inom SSU. Det mesta tyder i vart fall på det.

Vad gäller dataintrånget: tre personer har dömts för detta. En journalist på Expressen, en anställd på Luf och en anställd på SSU. De två förstnämnda fick sparken från sina respektive arbetsplatser. SSU:aren har emellertid kvar sitt arbete, och erbjöds avancemang till Sveavägen.

Men du kanske inte heller denna gång anser att domstolen dömt på rätt sätt?

Möjligen har de interna läckorna och angreppen varit hårdare i SSU nationellt under några år än i de andra ungdomsförbunden vilket har gjort att konflikter visats upp öppet och förvandlats till mediaklipp. Men bara för att saker inte står i media betyder det inte att det inte finns i verkligheten för den skull. Jag har själv på nära håll följt stridigheter inom Folkpartiet som skulle göra sig bra i offentlighetens strålkastarsken. Enskilda Folkpartister har suttit i min soffa och berättat hur jävla illa de mått på grund av fulspelet från sina kompisar.

Andra saker har skett på exempelvis liberalers initiativ utan att det ertappats. När LUF läckte relationskartorna i Ung vänster framstod de sistnämnda som idioter i media. Ett annat exempel är ledamoten i LUF:s styrelse som ett tag byggde anonyma siter för att hata Freivalds, tracka Ringholm etc.

Men som sagt handlar inte mitt inlägg om att säga att den ena är bättre än den andra utan snarare att peka på att det borgerliga moraliserandet är lika tomt och innehållslöst som Leijonborgs berömda DN-artikel där han lekte moraltant. En tid senare satt han själv med skägget i brevlådan.

Jag tror vi alla kan göra mer för att förbättra klimatet inom ungdomsförbund såväl som moderpartier. Men moraliserande kring sin egen förträfflighet ingår nog inte i det någon av oss bör ägna oss åt.

PS. Nej, bilden är inte tagen på Crazy Horse. Hade den varit det hade den mycket väl kunnat visa nunan på en man som slår en kvinna och kallar henne hora under sin tjänstgöring (vilket liberal efter liberal funnit oerhört roligt – undrar om de tyckt samma sak om det var deras man, fru, syster eller kusin som blev misshandlad).