MEDIAKRÖNIKA. Vad är problemet om media blir ett politiskt verktyg?

Media har ett stort ansvar att inte göda politikerföraktet. Samtidigt måste redaktionen självfallet utan konsekvenstänkande rapportera vad man ser, upptäcker och får tips om. Det kallas konsekvensneutralitet.

Det är inte allt för ovanligt att det kommer in ett färdigpaketerat tips till redaktionens grävande journalister från någon politisk motståndare, någon motståndare från en kandidats eget parti som är med i någon intrig eller från någon tjänsteman som inte fått som vederbörande vill.

Tips är samtidigt en viktig del av vår yttrandefrihet och något vi ska vara rädda om. Således en grundbult i demokratin. Däremot kan den uppenbara risken bli att journalisten / redaktionen blir ett slags verktyg i en intern partikamp, en politisk strid om makt eller något liknande.

Det där brukar redaktionerna friskriva sig från genom att hävda att de gör egen research, tänker på vem tipset gynnar och alltid själva analyserar om det kan finnas en sådan dimension. De hävdar med emfas att de minsann aldrig skulle låta sig utnyttjas.

I realiteten vet alla att ett bra tips kan vara det som räcker för bra rubriker, annonsdrivande klick och en guldspade.

I den pågående diskussionen om GC stråk i Umeå menar tidningen att kommunstyrelsens ordförande skulle kunna vara jävig i beslutet om investeringsbudgeten. Detta påstående sägs stödjas av en forskare.

Sannolikheten att det beskrivna skulle vara jäv är minimal. Så minimal att det tämligen riskfritt går att sätta pensionspengarna på att ärendet aldrig blir något mer än en artikel eller två.

Det vet tidningen också.

Men samtidigt finns det alltid i varje sådan här publicering någon person som står redo att säga att det finns en risk. Och när någon har sagt det är rubriken klar. Desto bättre för trovärdigheten om det är en forskare. Det gäller bara att ringa runt tills man hittar en sådan person. De personer som gör andra bedömningar än de som passar storyn skrivs aldrig in i artikeln.

I detta fallet vet vi att det finns en sakfråga som likt ett rött skynke för en tjur på en arena stör diverse vänsteraktivister i Umeå och det är det kommunala bostadsföretagets försäljning av vissa lägenheter.

Att då en gång och cykelväg passande blommar upp och kan användas som ett tillhygge kan ju självfallet vara en slump.

Men det är snarare inte allt för långsökt att tro att de personer som ogillar försäljningen av kommunens bostäder är samma personer som planterat denna fråga hos VK, precis nu.

Sen följs publiceringen upp av någon vänsterpartist som skriver på debattsidan i samma tidning om det ”skandalösa” i det inträffade för att beslutet inte passade hans världsbild. Vederbörande får göra detta utan varudeklaration av partibeteckning så att en oinitierad läsare kan tro att det är en vanlig medborgare som skriver.

Aktivister med samma politiska agenda ser därtill till att skriva en och annan anonym insändare i samma tidning och även trolla lite på nätet i kommentarsfälten.

På så sätt är risken uppenbar att redaktionen blir ett passivt verktyg för människor med ett politiskt syfte.

Vad är problemet egentligen?

Ja, priset med minskad tilltro till det politiska systemet och konsekvensen för kommunalrådet och hans familj behöver ju inte tidningen betala.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Viktigt norra Sverige är på plats

Ja, det finns kritik mot Almedalen som jag kan tycka är berättigad. Exempelvis när det gäller kostnadsutvecklingen.

Självklart är det svårt att undvika att priser går upp med efterfrågan precis som för alla andra stora arrangemang som exempelvis Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Så kan det bli när många människor koncentreras till samma plats samtidigt.

Men det finns även en osund utveckling när det gäller Almedalen. Framför allt gäller det aktörer på fastlandet (inte sällan Stockholmsbaserade) som gör vad de kan för att vrida ur så mycket pengar de kan ur veckan. I detta beteende ligger också det enskilt största hotet mot arrangemangen.

Samtidigt finns en onyanserad kritik som oftast tycks drivas av de som aldrig varit där eller inte har en strategi med sin närvaro.

Den delen kan man ofta bortse från. För det ligger något i det Roger Mörtvik säger att det är ungefär lika begåvat som att kritisera riksdagen för att vara odemokratisk, bara för att man själv inte sitter där.

Utan tvekan är Almedalen en viktig folkbildande arena men jag kan också hålla med om att det finns ett internt tjatter mellan aktörerna i Almedalen som både ger ett elitistiskt intryck och är distanserande från allmänheten.

Dock kan det i grunden inte vara fel att människor möter människor. I norra Sverige kan vi exempelvis antingen klaga över att deltagandet i arrangemang som Almedalen är snedvridet eller så ser vi själva till att engagera oss.

I det fallet vet jag vad jag kan tycka är att föredra.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Bra att offentlig sektor tävlar

imageÅSIKTER. (2016-06-30)Tävlingar inom offentliga sektor är inte ett slöseri med tid och resurser. Oavsett om deltagandet leder till önskad utmärkelse eller ej. Avgörande är hur engagemanget, ”tävlingsivern”, kopplar till verksamhetsstyrning och verksamhetsutveckling. Där finns nycklarna till verklig framgång. Det är bra om offentliga organisationer tävlar på ett genomtänkt sätt.
Det skriver Thomas Hartman, chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten

Varför alla dessa tävlingar och utmärkelser inom offentlig sektor? Eller rättare sagt – varför inte?

Efter att ha varit en av tre slutkandidater står det nu klart att Umeå kommun inte lyckades erövra titeln Europas miljöhuvudstad. Innebär då det – som det ibland brukar hävdas från vissa håll i debatten – att sådana här satsningar mest ska ses som ett slöseri med tid och offentliga resurser?

Om man betraktar engagemanget som just en tävling där syftet är att erövra en förstaplats kan man förstås se det så. Men om man är intresserad av de riktigt stora vinsterna bör man i stället mer rikta sin uppmärksamhet på hur engagemanget – eller ”tävlingsivern” som det brukar framställas – kopplar till verksamhetsstyrning och verksamhetsutveckling.

Där finns nycklarna till verklig framgång. Att skilja på mål och medel och analysera sambanden mellan orsak och verkan är nyttigt i de flesta sammanhang. Det bör också gälla dem som menar att det är mest PR-branschen som gynnas när offentlig sektor tävlar om diverse utmärkelser.

När det gäller en satsning som på Kulturhuvudstadsåret går det inte förringa marknadsföringsresultatet och de positiva effekterna – inte bara för besöksnäringen utan också för Umeås och regionens attraktionskraft överhuvudtaget – såväl på kort mätbar sikt men också med stor sannolikhet kommer att märkas i det längre perspektivet.

Kommunens meritlista i sådana här sammanhang är lång. Den handlar till exempel om utmärkelser för nytänkande med stadens offentliga rum, för man hur kommunen omsätter klimatstrategier och engagerar invånare och företag att agera klimatsmart, om planpriset 2012 där Sveriges arkitekter uppmärksammade arbetet med den fördjupade översiktsplanen eller för priset som årets barnkommun med fokus på barnfattigdom och utsatta familjer. Om vi fortsätter och tittar bakåt över en tioårsperiod hittar vi än fler exempel inom skilda områden som hör till kommunens kärnverksamhet.

Tillsammans ger detta en bild av en kommun som vill något. Inom sina olika nischer skapar det nyfikenhet som generar studiebesök, uppmärksamhet från media och branschpress, inbjudningar till konferenser och seminarier för att berätta om ”best practise” och så vidare. Så långt om den externa – utåtriktade – dimensionen.

Men den interna dimensionen – den mot själva verksamheten – är än mer intressant.

Jag erinrar mig en krönika i VK för en tid sedan där skribenten i och för sig inte avfärdar tävlandet men menar att det är berättigat först om det fokuserar på frågor som ger ”reell samhällsnytta.”

Precis – och så rätt så. Det är här vi kommer till det så betydelsefulla sambandet mellan mål och medel.

Målen formuleras av tagna visioner och styrdokument. Där definieras samhällsnyttan. Om aktiviteter och händelser sedan förflyttar oss i riktning mot de uppsatta målen genereras samhällsnytta på vägen – i små steg, ofta i det lilla. Men icke desto mindre.

Forskningsresultat stödjer detta synsätt. Att sträva efter målrelaterade utmärkelser kan skingra det man kallar ”målförvirring”, öka förståelse för verksamheten, skapa motivation, driv och stolthet hos såväl medborgare, medarbetare som ledning. Själva tävlingen och utmaningen blir ett verkningsfullt stödverktyg i verksamhetsstyrningen.

– Utvecklingsprocesser måste förena brinnande otålighet med oändligt tålamod säger den kloke Bengt Göransson i sin bok ”Tankar om politik”. Det energitillskott som tävlingslågan kan bidra med ska absolut inte underskattas – inte heller i offentlig verksamhet.

Därför är det bra att Umeå Kommun tävlar på ett genomtänkt sätt. Detta genererar nytta inte bara för Umeå kommun utan för norra Sverige.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

På förekommen anledning

En del av att leva i det offentligas ljus är att man granskas, det görs satirer, människor skämtar och diskuterar. Så ska det vara. Och jag trivs med det. I vissa fall går det för långt. Jag har varit med om sådant också.

I en medial rättegång förväntas man försvara sig själv. Som vanligt är skadan redan skedd när saker påstås mot en. Men samtidigt vet alla att man aldrig kan bli ren i trycksvärta. Nya artiklar trycks som ibland beskriver ens person i negativ dager. Denna gång SvT. Det är mindre roligt. Men det är en del av priset av att vara offentlig person.

Det som påstås, att jag skriver eller skrivit under pseudonymen Johan Eriksson, är inte korrekt. Därtill delar jag inte i sak de åsikter personen ger uttryck för. Jag uppskattar snarare när det är högt i tak oavsett politisk inriktning.

Alla som känner mig vet att jag aldrig är orolig för att säga vad jag tycker. Åtskilliga gånger har jag debatterat olika frågor både på nätet och i verkligheten. Jag står för mina åsikter. I den miljön trivs jag. Debatt ska föras öppet. Samhället mår bra av det.

Jag är stolt över det jobb jag gör till nytta för västerbottningarna. Att tillsammans med andra försöka förbättra morgondagen för vårt län och våra medborgare. Att det då finns baksidor av detta i form av sådana här historier är ett pris som är värt att betala och en viktig del av demokratin.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Mer värdegrundsbaserad varumärkesvård i det offentliga

DEBATTARTIKLAR. (2016-05-27) Det behövs mera värdegrundsbaserad varumärkesvård i det offentliga – i klartext att tid och resurser avsätts till detta viktiga arbete. Just för att lagarna ska följas, för att de offentliga inrättningarna ska se till medborgarnas bästa på ett bättre sätt och därmed kunna fullfölja sina uppdrag med hög kvalitet och god rättssäkerhet.
Det skriver Thomas Hartman, chef för kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten.

Varumärkesvård hör inte hemma i det offentliga får man ibland höra från olika håll i debatten. Orsaken som brukar framföras är att myndigheter, kommuner och landsting inte ska ägna så mycket tid och resurser till att tänka på sina varumärken. De ska följa lagarna, se till medborgarnas bästa och leverera det de är tänkta att leverera med hög kvalitet och god rättssäkerhet.

Tvärtom påstår jag – mera varumärkesvård i det offentliga. Just för att lagarna ska följas, för att vi ska se till medborgarnas bästa och fullfölja det uppdrag vi har med hög kvalitet och god rättssäkerhet.

Det är inte helt ovanligt att begreppet varumärke stökar till det och skymmer sikten. Det styr mot ett marknadstänkande där medborgarna blir kunder och styrmodellerna heter New Public Management. I sin tänkvärda bok ”Tankar om politik” resonerar Bengt Göransson kring detta. Språkbruket kan leda till nya tolkningar av uppgiften och uppdraget, menar han. Orden och dess valörer är viktiga.

Låt oss därför prova med ladda om ”V-ordet”. Vi byter ut begreppet ”varumärke” mot ”verksamhet”. Varumärkesvård blir verksamhetsvård. Vad händer då? Nu är förstås inte begreppen helt synonyma. Men det som det har gemensamt är svaren på de tre frågorna: Varför finns vi till? För vem finns vi till? Och hur ska vi lösa vårt uppdrag? Det gör varumärkesvården till en integrerad del av verksamhetsutvecklingen.

Om den offentliga sektorn överhuvudtaget ska ägna sig åt verksamhetsutveckling, vilket sannolikt få ifrågasätter, borde då den rimliga slutsatsen bli att man också bör ägna tid och resurser till att vårda och utveckla varumärket. Det ena ingår i det andra. Det hänger ihop.

Att man sedan vårdar sin verksamhet på olämpliga och till och med rättsstridiga sätt finns det många exempel på. De handlar om alltifrån sekretessbeläggning av kritik, efterforskning av källa, munkavle på personal och om att verkliga missförhållanden behandlas och förklaras som PR-problem.

Men dessa är inte exempel på vård av utan i stället på degenerering av varumärket, vilket förstås är kontraproduktivt.

Vad menar vi då med varumärke? Vad är det vi ska vårda? Jag brukar använda den här definitionen: ”Bra eller dåligt, sant eller falskt – det är allt som någon tänker, tycker eller säger om dig” Och varumärket byggs utifrån allt vi gör – från personliga möten till masskommunikation – externt och internt. Varumärket är således en fråga som involverar alla i en organisation.

Att det då går fel ibland kan därför handla om att man inte ägnar tillräckligt mycket åt vård och utveckling av varumärket och att man inte tillräckligt tydligt kommit överens om de gemensamma spelreglerna för hur man löser sina uppdrag.

Se till exempel på hur Skatteverket nått positionen till att vara ett av Sveriges starkaste och mest uppskattade varumärken. Genom värdestyrning och målmedvetet arbete med attityder har Skatteverket gått från att vara en fruktad skattefogde till att bli det man är i dag – en omtyckt servicemyndighet som många av medborgarna litar på.

Skatteverkets kärnvärden är offensiv, pålitlig och hjälpsam. Förändringsprocessen har ställt stora krav på attityd- och beteendeförändringar i organisationen. Utvecklingen och vården av varumärket har varit ett viktigt verktyg i den processen.

Skatteverket är bara ett exempel på varumärkets betydelse. Det finns många fler.

Så tvärtom – mera värdegrundsbaserad varumärkesvård i det offentliga. Det bidrar till att vi bättre löser våra uppdrag.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

När mardrömmen är ens verklighet

Det finns inte ord att uttrycka den tomhet och den sorg som vår familj går igenom just nu. På några ögonblick förändras det som varit glädje och tillförsikt till djupaste sorg. Att förlora ett barn går inte att förstå och ta in. Ändå har det hänt.

Samtidigt i all denna sorg är vi tacksamma för det engagemang som hela samhället visade i sökandet. Den oerhörda målmedvetenhet och professionalism hos de som genomförde sökandet och den vårdpersonal som oförtrutet försökte rädda livet på vår son.

Hela samhället – alla grannar och människor som hjälpte till – påminner oss om den godhet som medmänniskor står för och för den välvilja som finns, när nöden är som svårast. Vi är så tacksamma för att Ni fanns där, när vår familj behövde Er som mest.

Det som skulle bli en trevlig fredagkväll med familj och vänner, förvandlades under eftermiddagen till att bli vår värsta mardröm. Ena sekunden satt Cornelius och lekte på gården när vi förberedde för dukning av långbordet utomhus och i nästa sekund var han inte där. Samma Umeälv som gett hela familjen så mycket glädje har nu tagit det mest värdefulla – ett av våra barn.

Nu återstår resten av alla dagar. Där vi försöker bearbeta vår sorg och hitta vägen framåt för våra barns skull. Där vår familj så småningom måste finna den vardag som nu ryckts ifrån oss. Det gör vi i stillhet och med stöd av vår släkt, grannar och våra vänner. Den respekt och hänsyn som visats oss av alla människor betyder mycket och vi vill be Er om att fortsätta på den vägen. Tack för allt stöd och den medkänsla som Ni alla visar.

Thomas

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Nödvändigt att stridande viljor i arbetarekommunen försonas

DEBATTARTIKLAR (2015-04-01) Personliga maktstrider till skillnad från politiska maktstrider vinner aldrig på att behandlas offentligt i medierna. Det skadar inblandade, fördjupar klyftorna och spär på politikerföraktet. Det finns inga vinnare i personkonflikter. Jag är dock övertygad om att Socialdemokraterna i Umeå både kan och förmår försonas.

Det skriver Thomas Hartman. Han är aktiv i Socialdemokraterna, bland annat som ordförande för Socialdemokratiska tjänstemannaföreningen i Umeå

Allt sedan partisplittringen 1917 då Socialdemokraterna gjorde upp med Vänsterpartiet har partienighet varit viktigt. Ändå har vissa både inom och utom socialdemokratin envisas med att försöka klyva partiet och sortera sina partikamrater i höger och vänster.

Jag kommer ihåg när jag själv fick frågan för många år sedan när jag var ute och promenerade med en god vän. Jag häpnade. Höger eller vänster. Vad tusan – jag är socialdemokrat. För min del är det per definition vänster. Trodde jag i min enfald. Men min vän framhärdade. Han himlade med ögonen. Ungefär som om det vore någon naturlag att det fanns två sorters Socialdemokrater.

Det flesta känner nog till att Socialdemokraterna i Umeå precis som på många andra orter och många andra partier haft stridigheter under lång tid. I vårt län har vi bland annat sett detta inom Miljöpartiet och Moderaterna. Emellanåt kommer motsättningarna till ytan och sen är det lugnt ett tag igen. Vad handlar det där om?

Jag vill påstå att det är djupt mänskligt. Jag har själv varit engagerad som utomstående problemlösare i föreningar (både inom och utom socialdemokratin) även i vårt län och inser att detta med konflikter inte är något nytt. Det kan ske i allt från politiska föreningar till idrottsrörelsen och inte minst bostadsrättsföreningen.

Konsekvensen blir medieläckor, fula angrepp, baktaleri ibland rent förtal, människor far illa. Man måste inse att man är på ett sluttande plan där varje handling kommer att leda till en motreaktion.

Detta är destruktivt och skadar människor och i slutänden trovärdigheten för föreningen och ingen utom de närmast sörjande vill vara medlem längre. Människosynen och hur vi behandlar varandra är viktigt. Är det så att de vackra orden vi säger betyder något? Ska vi önska att människor inte ska vilja vara föreningsaktiva? Ska vi bemöta engagemang med personangrepp?

Jag har också själv farit illa av de konflikter som varit med olika rykten som spridits under åren. Hur var det nu med den där datorn som jag lät köpa för snart tio år sedan och som brukar användas som tillhygge mot mig. Ja den kostade inte 80 000 utan 21 000 kronor och var upphandlad från kommunens leverantör enligt avtal.

Orsaken att den köptes in var att jag hade politiska uppdrag i Umeå kommun om mer än en dag i veckan. Jag ville hålla rent mellan kommun och landsting och undvika kritik för att landstinget stod för den utrustning jag använde i de kommunala uppdragen. Men när mediedrevet kom orkade jag inte stå mot och riktigt ge min bild. Jag bad om ursäkt. Detta blev sedan ett tillhygge i debatten.

Jag har varit aktiv inom SSU och sedan Socialdemokraterna i ett trettiotal år. Under perioder har även jag bidragit till ökade konflikter och gjort fel mot andra partikamrater. Även jag har trott att det går att trycka ut personer jag inte gillat genom att prata illa om dem och hoppas att de försvinner. Men jag har med åren aktivt ändrat åsikt. Därför har jag satt mig för att tala direkt med personer jag för min del kan ha bidragit till att skada och bett om ursäkt. Har jag missat någon ber jag ärligt om ursäkt nu för det jag kan ha gjort. Jag försöker undvika att hamna där igen.

Jag fick anledning att reflektera över min egen roll i detta när jag för många år sedan jobbade med stridigheterna i en helt annan arbetarekommun. Det blev tydligt vilket ansvar äldre och klokare partikamrater har för att bryta när kommande generationer är på väg in i en nedärvd konflikt.

Personliga maktstrider till skillnad från politiska maktstrider vinner aldrig på att behandlas offentligt i medierna. Det skadar inblandade personer, skapar grupperingar, fördjupar klyftorna, spär på politikerföraktet och underminerar demokratin. Journalister älskar att skriva om och underhålla konflikten. Hitta andra kanaler. Prata med varandra. För att kunna gå vidare krävs man kommer överens om vissa grundläggande spelregler.

1. Var och en måste alltid själv göra ett ställningstagande. Ska vi rädda föreningen eller låta den gå under? Om vi ska rädda föreningen så behöver alla inblandade bestämma sig för att bidra aktivt och ärligt.

2. Ledarskapet har ansvar. Bygg en kultur av respekt mellan varandra där vi pratar sak och inte person. Ta inte bara ansvar för dig själv utan säg ifrån då du ser övertramp.

3. Var beredd att ta hjälp. Det är inte fel att ta in utomstående. Jämför med en familjeterapeut.

4. Skapa mötesplatser för att undvika problemen i framtiden. Låt inte människor sitta på olika kanter och bygga upp vanföreställningar om varandra.

5. Vi har bara varandra. Någonstans måste man bestämma sig för att samexistens är det enda alternativet om de inblandade inte orkar bli av med varandra genom att kasta ut alla som inte tycker lika.

6. Lämna mytbildning och fantasivärldar. Vi är usla tankeläsare. Det går inte att gissa vad andra människor tänker. Det går bara att komma åt genom att respektera varandra så mycket att man pratar med varandra och inte om varandra. Alla har lekt viskningsleken och vet hur snabbt något kan förändras till oigenkännlighet.

7. Livet är inte svart eller vitt. Det är sällan ens fel att två eller fler träter. Alla kan göra fel. Ofta är det precis som inom Socialdemokraterna i Umeå att alla sidor har gjort sina fel och övertramp under åren. Inse att det är dags att försonas. Be varandra om förlåtelse. Ta hand om varandra och gå vidare utan att kasta skuld på andra sidan. Det är meningslöst att leta vem som betett sig mest illa i historiska nedärvda konflikter.

8. Stoppa snöbollen. Våga låta saker bli obemötta och låt dem rinna ut i sanden. Det kan vara så att påståendet från någon annan sida är så dumt att man bara riskerar att framstå som lika dum om man bemöter (hur rätt man än har i själva sakfrågan).

9. Någon gång kan det vara så att det inte går att förlåta. Då behöver vi ändå hitta ett förhållningssätt att acceptera varandra och gå vidare trots det som varit. Kom ihåg. Det finns inga vinnare i personkonflikter. Alla blir i de flesta fall bara förlorare. Såväl person som parti.

Jag tror att väljarna förväntar sig att de politiska krafter som har ambitionen att ta ansvar i ett samhälle faktiskt förmår hantera problem och varandra på ett vuxet och ansvarstagande sätt. Jag är övertygad om att Socialdemokraterna i Umeå både kan och förmår försonas.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Flera bra internationella möten i Serbien

IMG_0825.JPGIMG_0826.JPGIMG_0823.JPG

INTERNATIONELLT
. Så är jag på hemväg på Serbiens flygplats efter en serie av möten i Vojvodina. Det är roligt att se hur arbetet utvecklas i den europeiska regionorganisationen Assembly of European Regions.

Det är ingen tvekan om att det varit en tuff tid för organisationen. Detta är knappast över. Men utan tvekan är det många saker som börjar ta form. På gårdagens möte med Executive Board diskuterades en hel del vägval för organisationen för att stärka det internationella arbetet inom områden som bland annat innovationer, hälsa och miljö. Administrativt börjar flera processer och nya samarbeten ta form. En ny kommunikationsstrategi tas fram, liksom en bättre långtidsplanering och ny membership action plan.

Det är nog alltid så att denna typ av internationella samarbeten kan ifrågasättas. Så ska det vara. Men om ett antal åtgärder som planeras kommer på plats tror jag nog att AER kommer att bli ännu vassare och ha ännu mer att bidra med i vårt regionala utvecklingsarbete.

Det är roligt att Västerbotten väljer en offensiv linje i internationella sammanhang. Jag hoppas vi kan hitta politisk samsyn för detta även framöver. Vi behöver fler internationella relationer – inte färre.

Denna vecka har jag även haft sammanträde med gruppen Monitoring & Evaluation som har till uppgift att följa styrelsens och personalens arbetet med att förändra organisationen. Vi har resonerat om förra årets granskning och vilka erfarenheter vi kan dra, påbörjat vår diskussion om prioriteringar för 2015 liksom vilka insatser vi ska göra i vårt gransknings och uppföljningsarbete framåt.

Parallellt med dessa möten har AER hållit sin Summer Academy, denna gång med temat mångfald. Det är roligt att AER prioriterar att skapa denna typ av mötesplatser där ungdomar från olika regioner möter politiker och tjänstemän. Det är ett konkret arbete för ökad förståelse över olika gränser.

Även i år har Västerbotten två ungdomsambassadörer på plats; Emil och Nathalie. Det ska bli intressant att ta del av deras intryck och erfarenheter när de fått reflektera lite. Även här är Västerbotten aktiva och deltar. Utmärkt.

THOMAS HARTMAN

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Årlig almedalskritik bygger Lakomaas personliga varumärke

ALMEDALEN. Varje år kommer ett antal kritiska inlägg i debatten om Almedalen så också i år. När jag kollar tillbaks i tiden kan jag se att en av debattörerna Erik Lakomaa lämpligt skriver och säger samma sak varje år; 2009  29/6 i SvT, 2010 30/6 i Dagens Samhälle, 2011 27/6 i SvD Brännpunkt, 2012, 2013 25/6 SR. För  att nu i år 2014 24/6 i Dagens Samhälle återigen sagt samma sak igen:

”– Almedalen är bortkastade pengar”. ”– Vill man nå ut med ett budskap väljer man lämpligen ett tillfälle då konkurrensen är mindre.””– Att medverka i Almedalen är ett råd som ingen seriös kommunikationsrådgivare skulle ge till sina kunder.

Varje år leder artikeln / utspelet till samma uppmärksamhet och startar en diskussion där Lakomaa får en självklar plats i debatten. Finurligt.

Det är inte långsökt att tänka tanken att Erik Lakomaa helt enkelt bygger sitt eget namn genom att vara den som skickar in sin debattartikel i slutet av juni varje år till SvD eller Dagens Samhälle med ungefär samma argument varje gång och därmed får vara den som bär kritiken av Almedalsveckan.

Vi har en strategi vi jobbar efter som inte handlar om kortsiktig exponering i media. Därför blir hans kritik tämligen irrelevant. I år valde jag att svara Lakomaa i Dagens Samhälle med artikeln: Därför vänder vi inte Almedalen ryggen.

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Almedalen är rätt strategi för oss

Är du nyfiken på hur vi jobbar med kommunikation vid Region Västerbotten och hur vi tänker kring arrangemang som #almedalen? Under fredagen när lugnet började lägga sig över våra lokaler i Visby flyttade Helsingborg och Jocke Jardenberg in hos oss med sitt format #hbgflyttarin. Du kan se programmet där jag avslöjar våra hemligheter här. Infotechs Mikael Hansson och VK:s Chefredaktör Ingvar Näslund var för övrigt med i publiken vid inspelningen. Rapporten från Infotech har du här.

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman